satsumas

Typ fett seg kväll igår abo. Tre fån var hemma hos mig och vi satt och stirrade på varandra i x timmar innan vi satte på Narnia. Sedan gick de hem och jag tittade på Amelie från Montmarte och somnade i soffan.
Oj fin

Jag vet hur mycket alla människor ÄLSKAR egobildsbloggar och eftersom jag ändå aldrig tar med mig kameran ut eller har något roligare att fota blir det mest extremt vackra bilder på mig själv. Jag undrar hur många som förstår sarkasmen i det jag skriver. Förhoppningsvis är det fler än bara jag.

Hur som helst, förutom att ta denna enormt vackra bild på mig själv har jag idag läst och läst och läst och promenerat. Länge. Det var iskallt. Eftersom jag är så otroligt smart och naiv tog jag på mig strumpbyxor, trots att jag någonstans långt långt inne hörde en liten röst som viskade att det inte var en bra idé. Jag gick ut och blev förföljd på någon av Östermalms bakgator av en läskig man som höll halsduken för munnen. När jag irrat omkring ett tag med andan i halsen försvann han plötsligt. Så jag var ensam på gatan och kunde andas lugnt igen. Trodde jag. Från ingenstans  kom en kvinna upp precis bakom mig och jag trodde att det var han som kommit tillbaka för att attackera mig. Jag hoppade tre meter upp i luften och led av andnöd under resten av promenaden. Mysig dag.

Det var jul här också och jag fick skor, böcker och andra spännande saker.

Lördag: Manu Chao, tekalas, Kungsholmen, häxblandning, fyllegänget, poker, smsnatt. 

Det händer inte ofta att jag saknar värmen, men den senaste veckan har jag saknat den som in i helvete. Speciellt när jag tittar på bilder från förra vintern. För ganska exakt ett år sedan befann jag mig i ett varmt land. Nu sitter jag i mitt rum och tittar ut på snön som vägrar sluta falla. Jag brukar tycka om kyla men inte när jag inte kan vara någonstans utan att frysa.

Åh. Johanna har fått hela Facebook att tro att jag bokstavligt DYRKAR In Flames. Ingen kan någonsin förstå hur mycket jag älskar henne för detta. Jag kommer aldrig igen kunna ta någonting som handlar det minsta om In Flames seriöst. Jag kommer aldrig kunna ta någonting alls seriöst igen för jag kommer bara kunna tänka på "IN FLAMES TILL DÖDEN!! <33333333333". Fast det är bra, jag behöver något annat att tänka på.

En decemberspellista till folk som har inte har något bättre för sig än att lyssna på Manu Chao.

Gick först omkring på Skansen och lyssnade på en kvinna med fruktansvärt irriterande röst, samtidigt som mina ben frös till is. Som tur var kände mina lärare också den extrema kylan och lät oss gå till Nordiska muséet, men det slutade inte speciellt bra. Allt dåligt som hållits inne börjar nu komma ut och jag kan tänka mig att avslutningen imorgon inte blir speciellt trevlig. I varje fall åkte jag och simmade och det var nog det skönaste jag gjort i hela mitt liv. För första gången tyckte jag att vattnet var varmt när jag hoppade i. Kan bero på att jag var stelfrusen. När jag kom upp väntade ett fint sms "hahaha skönt väder för skansen, eller hur?"

Trevlig dag idag. Gick upp halv sex för att jag trodde att jag skulle gå luciatåg kl. 7. Så jag åkte till Slussen med tröttheten själv och väntade på någon annan att åka till Karlaplan med. Men inte dök det upp någon, jag hade misstagit mig. Vi skulle gå luciatåg 7 PÅ KVÄLLEN. Jag blev minst sagt irriterad, men på tågresan hem satt jag mest och fnissade åt min dumhet. Egentligen hade det inte varit så farligt om vi börjat åtta, men eftersom jag ibland är drabbad av den värsta oturen, började jag halv 1! Visserligen gick jag till skolan vid 10 för att göra en sak på musiken, men ändå. Jag hade inte behövt gå på musiken och kunde lika gärna stannat hemma för jag gjorde ändå ingenting. Jag tror aldrig att jag känt mig så otroligt smidig.

Väldigt fint

Hej människor.
Bör man använda någon slags inledande hälsningsfras när man börjar ett blogginlägg? Det ser enormt fånigt ut. Första dagen på sista veckan var inte den bästa. Först var alla inklusive jag oerhört deprimerade och sedan blev alla arga. Nu är alla sura och armarna värker tack vare den äckliga jävla leken där man får slå på varandra om man tittar i en fucking ring som man gör med fingrarna. Fast! Jag behåller mina MVGn i spanska och kemi och är sjukt glad över detta. Och Terrawhn gjorde en fin fläta på mig.

Det känns konstigt att Magdhuw inte är här

Klassfest III - Den började så här. Lite fint så där


älskfrida







Den slutade väldigt fint, verkligen. Alla hade ångest och grät.

Jag var på söder idag för att sjunga. På väg dit höll jag ett x antal gånger på att somna på tunnelbanan, jag var så otroligt trött eftersom jag inte längre sover på nätterna. Jag vet inte varför jag inte gör det, men jag kan helt enkelt inte sova. Varje morgon tänker jag att jag ska gå och lägga mig tidigt nästa kväll, men det har hittills aldrig hänt att jag faktiskt gått och lagt mig i tid. I min önskevärld skulle vi aldrig börja 8. Det är rent plågeri för ögonen och musklerna att vara tvungen att stiga upp fastän man fortfarande sover.

Trött eller inte, jag sjöng fastän jag hellre legat i min varma säng och sovit. På tunnelbanan hem pratade jag med den absolut härligaste människan på jorden, Roberta. Hon är bättre än bäst och vi gjorde parodi på den mest överlägsna tjejen ever som också var med och sjöng. "Mh... jag kan ju inte då... jag har ju föreläsning..." Som att vi borde vetat när hon har föreläsning. Man såg i allas ögon att de inte brydde sig ett skvatt om hurvida hon kunde komma eller inte. Enligt mig kunde hon lika gärna stannat kvar på sin föreläsning och struntat i att komma idag. Usch!!!!! Henne gillar vi inte.

Tunnelbaneresan gick alltför snabbt och väl hemma i min sköna säng fick jag ett mental breakdown när jag försökte brodera. Mitt broderi kommer aldrig så länge jag lever bli färdigt och jag kan se hur mitt MVG bara flyger iväg. Till våren kanske jag har en chans att höja mig eftersom vi då ska sticka! Jag har aldrig förr längtat efter att få sticka som jag gör nu och jag har aldrig förr varit så trött på någonting som jag är på mitt äckliga jävla fuckface broderi. Det känns som att jag skriver alltför mycket om hur mina betyg bara blir sämre och sämre. Jag tycker att det är väldigt upplyftande att skriva om så trevligt, verkligen. Egentligen är det nog bara för att jag alltför ofta får mental breakdowns och måste skriva av mig någonstans. Förhoppningsvis kommer dessa försvinna samtidigt som vi får våra betyg, om de är bra. Annars kommer jag få leva livet ut med daglig ångest över att jag inte är så bra som jag förväntas vara.

Jobbiga jävla jävla jävla jävla jävla jävla jävla jävla människor.

Det finns mycket jag borde göra, men det är väldigt lite jag gör. Kemiprovet gick... åt skogen. Jag kommer aldrig behålla mitt MVG. Aldrig. Så jag söker tröst hos Stjärnmannen. Han räddar min måndag. Mina ben luktar klor och jag vet inte om det är för att jag kan koppla allt till kemi eller om mamma har blekt mina byxor med klor. Det borde egentligen inte vara något av alternativen, för jag tänker inte i kemins tankebanor och mina byxor är knappast blekta. Jag vet inte varför jag skriver så oerhört ointressanta saker, kanske beror det på att människor beter sig konstigt nu och jag är bara alltför lättpåverkad.

Söndag kväll och jag sitter med kemiboken i famnen och tragglar med ackumulatorer och batterier. Jag låtsas att jag faktiskt kommer göra bra ifrån mig imorgon på provet, men innerst inne vet jag att det är en omöjlighet. Egentligen tycker jag att kemi är rätt roligt, så länge det inte handlar om elkemi. Dessutom blir det extra jobbigt när boken aldrig vill förklara varför saker är på ett visst sätt. Sedan vi började med kemi har jag irriterat mig enormt mycket på det, jag kan inte förstå om jag inte vet varför. Så jag tar mina föräldrars böcker och läser dem, där står det iallafall något viktigt, i min står det mest om en massa strunt som egentligen inte har med saken att göra.
I fredags planerade att jag bara skulle sitta och traggla med ackumulatorer hela helgen, men självfallet blev det inte så. Istället var jag igår hemma hos en Alex och fnittrade. Och idag träffade jag Lisa och vi köpte julklappar och jag fyndade en fin fin fin fin fin tröja på Stockholm stadsmission för 125 kronor. Vi gick in i en affär där de sålde i princip likadana men där kostade de 1000+. Jag tror jag aldrig har gjort ett så bra köp i hela mitt liv. Sedan gick vi hem till henne och tittade på Rain man.

här är jag som fortfarande lägger allt dåligt i ögonen när jag
äntligen ser dig, fastän inte ensam som du så är jag nog det
ibland
när det inte längre finns någon som viskar
som viskar lika fina toner som du som du som oss när du vet när
det finns inte någon som ser likadan ut
det finns ingen vars insida viskar lika fint som

här är jag som fortfarande låtsas att någon som du faktiskt finns
jag har alltid vetat
att du egentligen bara var någon jag inte kände på riktigt. för du var inte som människor.
det finns inte människor som andas likadant
det finns inte människor som långsamt slits i bitar som

här är jag som fortfarande ångrar att jag inte kunde prata när
det fortfarande fanns någon som ville lyssna
någon som fortfarande orkade lyssna, fastän alla gånger jag lagt allt på
det som en gång fanns
det finns inte sådana som lyssnar med båda öronen


det finns inte sådana som du

Jag avskyr när människor är så otroligt trångsynta.