I'm a pretty impossible lady to be with

Jag var på söder idag för att sjunga. På väg dit höll jag ett x antal gånger på att somna på tunnelbanan, jag var så otroligt trött eftersom jag inte längre sover på nätterna. Jag vet inte varför jag inte gör det, men jag kan helt enkelt inte sova. Varje morgon tänker jag att jag ska gå och lägga mig tidigt nästa kväll, men det har hittills aldrig hänt att jag faktiskt gått och lagt mig i tid. I min önskevärld skulle vi aldrig börja 8. Det är rent plågeri för ögonen och musklerna att vara tvungen att stiga upp fastän man fortfarande sover.

Trött eller inte, jag sjöng fastän jag hellre legat i min varma säng och sovit. På tunnelbanan hem pratade jag med den absolut härligaste människan på jorden, Roberta. Hon är bättre än bäst och vi gjorde parodi på den mest överlägsna tjejen ever som också var med och sjöng. "Mh... jag kan ju inte då... jag har ju föreläsning..." Som att vi borde vetat när hon har föreläsning. Man såg i allas ögon att de inte brydde sig ett skvatt om hurvida hon kunde komma eller inte. Enligt mig kunde hon lika gärna stannat kvar på sin föreläsning och struntat i att komma idag. Usch!!!!! Henne gillar vi inte.

Tunnelbaneresan gick alltför snabbt och väl hemma i min sköna säng fick jag ett mental breakdown när jag försökte brodera. Mitt broderi kommer aldrig så länge jag lever bli färdigt och jag kan se hur mitt MVG bara flyger iväg. Till våren kanske jag har en chans att höja mig eftersom vi då ska sticka! Jag har aldrig förr längtat efter att få sticka som jag gör nu och jag har aldrig förr varit så trött på någonting som jag är på mitt äckliga jävla fuckface broderi. Det känns som att jag skriver alltför mycket om hur mina betyg bara blir sämre och sämre. Jag tycker att det är väldigt upplyftande att skriva om så trevligt, verkligen. Egentligen är det nog bara för att jag alltför ofta får mental breakdowns och måste skriva av mig någonstans. Förhoppningsvis kommer dessa försvinna samtidigt som vi får våra betyg, om de är bra. Annars kommer jag få leva livet ut med daglig ångest över att jag inte är så bra som jag förväntas vara.

Jobbiga jävla jävla jävla jävla jävla jävla jävla jävla människor.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0