Men hej då Sverige say hello to Jersey shore.

Jaha, tack och adjö 21 dagar framåt. C ya bitches. Jag lüssnar på en skiva med blommor och peacetecken på omslaget. Den ser så gay ut men asså det är fint och musiken snurrar fint. Om du åker till San Francisco, ha blommor i håret. Kurr kurr säger min mage och Miranda är på väg hit från älskade Skåne. Vi ska äta pasta med pestråttor och sen krypa till kojs för imorgon skall vi stiga upp i ottan (kanske till och med tidigare). Då ska vi möta x antal personer 14-19 år som också känner en stark längtan efter att få begå ett blue-blooded murder on the English tongue. Jag har ett litet dilemma angående solkrämen jag är beordrad att packa ner i min redan proppfulla väska. Den har gått ut... så aromen som stiger från förpackningen i öppet tillstånd kan min arma näsa inte riktigt njuta av. Jaja, sånt är livet. Adjö kaniner. Ha ett trevligt avslut på denna ljuva månad så ses vi igen när världens bästa liveband har spelat mina favoritlåtar om musik istället för förvirring för alla stockholmare FÖRUTOM mig. Livet är hårt. PUSS

I come running to you, honey when you want me

Jag tycker att jag är rätt söt och han den där Kent, han är ju rätt bra. It's the beginning of a new age. Hej dåå puzZz från zötizen Louize

Kent ikväll!!!!!!

Min morfar har ringt ungefär 40 (3) gånger på två timmar och uttryckt sitt hat mot min vegetarianism. Enligt honom är vegetarian = offer för bristsjukdomar. Jag undrar hur lång tid det ska ta för honom att förstå att jag hellre har alla brister i världen än äter det här. Asså näee hejdå. Äckligt.



Ikväll är det kent!


jag älskar er


Tvärt emot vad man kan tro så finns det hopp för vår värld

Och för alla som vill veta så går jag numera på Kungsholmen!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Det är fett med fett coolt.


lalalalalalala snälla säg det igen

God afton kvinnor och män. Jag älskar Kent. Ja, ungefär det har jag att tala om för er. Igår kväll kom jag hem igen från mitt kära landställe där utsikten från bryggan var ungefär så här för två år sen och ungefär likadan nu.



JALAPEÑOS!!!!

Hej. Den här är döden. Vi var på peace&love! Oj holy mama, det finns inga ord på det här jävla språket som kan beskriva hur fint det var där. Jag är så gay, jag vet, men jag älskar det. Så tack och hej, kyss en tjej. Jag har blivit en äcklig kentbesatt kvinna. Sånt får man leva med. Kent 20 juli!!! Jag älskar allt ibland. Allt förutom Miranda, hon vill inte svara på sin äckliga mobil. Jag saknar jalapeñoslivet @ Borlänge. En lite bitter känsla

RSS 2.0