It ain't me you're looking for

Var på teater min morfar + Kerstin idag. Mycket konstig pjäs, fast bra. De diskuterade morgondagens känslor som illusioner av gårdagens. Så nu leker jag med illusionen av gårdagens känsla/or. Det är inte så kul. Det går nog inte att se illusioner av en känsla. Inte som en konkret bild. Kan man skapa en konkret illusion en känsla? Tror ej det. Men det går att skapa en känsla av en konkret illusion. Det är iskallt ute. I denna värld som jagar amorösa mål. Andra sjunger Sundström. Tror ej på den skivan. Försökte diskutera med min morfar om konstnärer. Han fattade ingenting, sa bara att klart jag inte skulle bli konstnär. Varför inte? Eller jo, klart det finns 5000 därför men stäng inte dörrar (K VÄNSTERN KOM DÅ KOM DÅ OCH KONSTATERA FATTAR VARFÖR NI VILL!). Han vet bara ett liv. Vill inte leva någon annans liv, det är redan levt en gång och behöver inte levas igen. Finns för många möjligheter. Fast gör det? Nej. Är så himla optimistisk till allt. SKa sova nu. Sen fundera vidare på... livets gåtor.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0