THE TIMES THEY ARE A-CHANGIN
Igår googlade jag sånt där sånna där poesibloggar. Det slutade med inlägget innan. Det var festligt jag blev bara deprimerad. Sen dog min dator. Eller internet. Jag lever knappt men detär skönt när föräldrarna inte e hemma. Jag lssnar på en man som vi träffade på Emmaboda. Cool kille finns på Spotify och är skjukt bra. Det är så mycket saker som händer samtidigt. Jag vill inte se nåt. The city has sex with itself. Haha festligt. Jag ska gå ut på balkongen och festa. Jag drömde om den där horan. Sen vaknade jag och började gråta. Det var fest. Det var kul. PALLAR INTE!!!!!!!! KAn hon inte ba dö. Det är ingen kul inne på facebook. OMG OM TOLV DAGAR ÅKER JAG. JAg kommer börja gråta nu. Venne orkar inte. Livskrisen återkommer och stannar tills man tappar orken att ha livskriser. Fffakkkkkkar ur på det här livet. På det här som e allt det här oseriösa. kan vi inte bara vara lite seriösa? Snällla? Fastinte sådär seriösa så det blir på riktigt allvar. Bara lite. Lite lagom. MEn jag orkar inte tälta orkar inte umgås orkar inte stelheten. Nu lyssnar jag på Noah och valen. Det är fint. DEt är bäst. Värker lite lagom i hjärtat. FFFFFFFFFFAKKKKKKK SAKNAR HÖGSTADIET!!!!1 Skoja. Eller. Saknar närhet. Ge mej närhet lite kärlek lite mys. Varför vinner inte jag? Håller på att få en ångestattack. Åker om 12 dagar. Det sa jag nyss. Tänker säga det igen. Åker om 12 dagar. Det låter som att det är nån som går här men det är ingen hemma. JAg tänker inte öppna dörren. Hej då.