satsumas

Gick ut och promenerade i värmen i en timme innan jag insåg hur helvetes kallt det är ute, så jag tog bussen och åkte iväg, bort från hemmet mitt. Orkar inte inte inte inte vara hemma. Alla är så fruktansvärt nyfikna hela tiden. Så jag gick och gick och gick tills blodet i mina ben frös.
  Väl tillbaka på Odenplan ber Lisa mig komma hem till henne och vi drack te och tittade på Lejonkungen och Taran och den magiska kitteln. En gång i tiden hade jag också den filmen, men det var före min mor tyckte att den var för läskig för en liten flicka som jag. Man blir alltid påminnd om de mest traumatiska minnen från barndomen. 10+ år senare är jag fortfarande sur på moder för att hon slängde filmen. Jag gillar när Taran ska byta svärdet mot kitteln och han säger att svärdet är hans käraste ägodel trots att han bara haft det i sisådär 5 minuter.
  När jag kom hem tittade jag på Amélie och åt ett helt paket hallon, själv. Det var sjukt gott.