satsumas

Varför ska jag inte hämta inspiration i inspirationen? Bestämda formen är ägd av någon. Där får man inte låna. Vad skulle vi då göra? Skumma tider finns ju inte att leta efter om det är gömt i en oöppen låda. Finns inga o-ord. Tänker vem äger dina tankar? Tänker vi one mind är jag ju inte som du fast jag gör som du och du säger nej. Virvlar runt i en slöja av stoft av dagen. Tittade på Kjell till 2 i natt. Rätt mysigt sådär. Så har man lov. Ledig konspirationstid. Inspirationstid. Inspirerande tid har vi inte tid till, har intet tid? Nja. Rymden är ju inte så in. Le dig genom ledigheten. I paketet hoppas jag Mats Söderlund ligger. Vill ha en Söderlund-radio. Det är ju en omöjlig önskan. Finns väl inga gränser för en önskan? Eller? Finns väl inga gränser för inspiration? Är våra ord också en stöld?