satsumas

Jag vet hur mycket alla människor ÄLSKAR egobildsbloggar och eftersom jag ändå aldrig tar med mig kameran ut eller har något roligare att fota blir det mest extremt vackra bilder på mig själv. Jag undrar hur många som förstår sarkasmen i det jag skriver. Förhoppningsvis är det fler än bara jag.

Hur som helst, förutom att ta denna enormt vackra bild på mig själv har jag idag läst och läst och läst och promenerat. Länge. Det var iskallt. Eftersom jag är så otroligt smart och naiv tog jag på mig strumpbyxor, trots att jag någonstans långt långt inne hörde en liten röst som viskade att det inte var en bra idé. Jag gick ut och blev förföljd på någon av Östermalms bakgator av en läskig man som höll halsduken för munnen. När jag irrat omkring ett tag med andan i halsen försvann han plötsligt. Så jag var ensam på gatan och kunde andas lugnt igen. Trodde jag. Från ingenstans  kom en kvinna upp precis bakom mig och jag trodde att det var han som kommit tillbaka för att attackera mig. Jag hoppade tre meter upp i luften och led av andnöd under resten av promenaden. Mysig dag.