satsumas

Det finns mycket jag borde göra, men det är väldigt lite jag gör. Kemiprovet gick... åt skogen. Jag kommer aldrig behålla mitt MVG. Aldrig. Så jag söker tröst hos Stjärnmannen. Han räddar min måndag. Mina ben luktar klor och jag vet inte om det är för att jag kan koppla allt till kemi eller om mamma har blekt mina byxor med klor. Det borde egentligen inte vara något av alternativen, för jag tänker inte i kemins tankebanor och mina byxor är knappast blekta. Jag vet inte varför jag skriver så oerhört ointressanta saker, kanske beror det på att människor beter sig konstigt nu och jag är bara alltför lättpåverkad.