satsumas

här är jag som fortfarande lägger allt dåligt i ögonen när jag
äntligen ser dig, fastän inte ensam som du så är jag nog det
ibland
när det inte längre finns någon som viskar
som viskar lika fina toner som du som du som oss när du vet när
det finns inte någon som ser likadan ut
det finns ingen vars insida viskar lika fint som

här är jag som fortfarande låtsas att någon som du faktiskt finns
jag har alltid vetat
att du egentligen bara var någon jag inte kände på riktigt. för du var inte som människor.
det finns inte människor som andas likadant
det finns inte människor som långsamt slits i bitar som

här är jag som fortfarande ångrar att jag inte kunde prata när
det fortfarande fanns någon som ville lyssna
någon som fortfarande orkade lyssna, fastän alla gånger jag lagt allt på
det som en gång fanns
det finns inte sådana som lyssnar med båda öronen


det finns inte sådana som du