Aniara

De pressar oss in i samhällets sköte av kugghjul. Inga invändningar. Fyll din roll universum givit dig och låt dig inte inspireras. Behöver en stor duk. Kom hem till la casa och fann min mor i min säng. Orkar ej.

Men doktorn som bevakar våra ögon
och ser hur livets lust i dem förgår
han ryggar till vid lacus lacrimalis
där aldrig mera krokodilen går.
En sådan tårflod här i Mimas salar
är högt betyg åt Doris gröna dalar.

Och ändå är det som om dessa tårar
i all sin äkthet ändå vore kalla
från djupen komna känslolösa vatten.
De falla alltför genomskinligt klara
likt rena regn som ingen mull skall möra:
vår klarhets gråt i tankens Aniara

Lekte med fräsiga objektivet och min laddare nyss. Läste dagboken från vintern förra året. En upplevelse i sig. Obeskrivligt onödiga bilder men............ har inget att säga till mitt försvar. Lever lelös ledigheten lever inte. Melankolisk tjej









Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0