Obotlig identitetskris
Funderade på identitetskriser. Vem har en identitetskris? Det är ett jättejobbigt ord att skriva på el ordenador. Song to Woody. Jag är ute tusen mil från mitt hem. Det är en lögn. Jag är hemma. Var har man en identitetskris? Var befinner man sig när man inte hör till sin identitet? Varför hittar man inte tillbaka? Eller hittar... framåt? Varför vill man så gärna hitta sig själv? Vem är man? Hur hittar man sig själv? Hur vet man att man har hittat sig själv? Varför vill man hitta sig själv och ändå vara nån annan? Vad är man för människa då? Varför vill man hitta sig själv och ändå ändra på sig? Går det att ändra på SIG SJÄLV om man har hittat dit? Kan man hitta sig själv flera gånger? Vad händer om man har hittat sig själv och sen har en identitetskris? Men snälla ignorera mina tankar. Ska skriva i den blå boken istället. Ingen bryr sig. Hoppas ni tänker på identitetskriser! Jag har hittat en ny identitet. Vem är jag då? Kan jag fortfarande kalla mig Louise? Blockera inte hallen. Okej det är nog det värsta som finns, när man ej kommer till skåpet. Orkar ej ha skåp där jag har skåp. Hittade en jättebra låt idag som heter Walls of red wing. Gissa med vem? BOB DYLAN! Så klart.
Nästa måndag ska vi redovisa om Ondska. Vad är ondska? Orkar inte vara så himla filosofisk. Skulle vilja identifiera ondska, så vi slipper identitetskrisen som uppstår när vi pratar ondska. Det finns nog ingen ondska. Eller alltså, så menade jag inte. Men man gör ju allt av en orsak. Kan vi snälla lägga det på minnet? Sedan kan man ju diskutera huruvida man har handlat gott eller ont. Perspektiv människor, perspektiv. Jag tror inte att det finns nåt som heter identitetskris. Tror att det är ett påhittat ord. Man kan inte vara oidentifierad. Man kan inte känna sig oidentifierad förrän man vet allt. Alltså, det finns alltid nåt nytt. Känner att jag ej kan göra mig förstådd. Låtsas som ingenting. Är man ond om man handlar ont? Är man ond om man tror att det är för en god sak? Är man ond om någon annan tycker det? Vem bestämmer? Kan allt identifieras som ondska? Kan man vara god? Ska läsa en bok om detta tror jag. Är en splittrad själ och identitetskris samma sak? Jag tror inte att man har en själ. Vad ska man med en sån till? Hur ser en smutsig själ ut? VARFÖR bryr man sig ens om att man känner sig splittrad? Vad är att vara splittrad? Kan man lämna en del av sig själv hos någon annan? Jag tror det. Jag tror det. Hur? Vet inte. Är man splittrad då? Orkar inte att jag ens tänker på det här. Jag orkar inte när folk har formulerat sina känslor exakt som de känner. Jag förstår ej hur man ens kan göra det. Varför tänker man så mycket på sina känslor? Då blir man ju så mycket mer känslosam. Vill man vara det? Jag vill inte vara det. Ska man vilja vara det? Känner mig bara jättefånig. Om man kan formulera sin exakta känsla, jag undrar om man har tänkt ut innan hur det ska gå till. Det verkar ju jättetöntigt. Eller det beror väl lite på... Men ja. Okej. God natt.
Nästa måndag ska vi redovisa om Ondska. Vad är ondska? Orkar inte vara så himla filosofisk. Skulle vilja identifiera ondska, så vi slipper identitetskrisen som uppstår när vi pratar ondska. Det finns nog ingen ondska. Eller alltså, så menade jag inte. Men man gör ju allt av en orsak. Kan vi snälla lägga det på minnet? Sedan kan man ju diskutera huruvida man har handlat gott eller ont. Perspektiv människor, perspektiv. Jag tror inte att det finns nåt som heter identitetskris. Tror att det är ett påhittat ord. Man kan inte vara oidentifierad. Man kan inte känna sig oidentifierad förrän man vet allt. Alltså, det finns alltid nåt nytt. Känner att jag ej kan göra mig förstådd. Låtsas som ingenting. Är man ond om man handlar ont? Är man ond om man tror att det är för en god sak? Är man ond om någon annan tycker det? Vem bestämmer? Kan allt identifieras som ondska? Kan man vara god? Ska läsa en bok om detta tror jag. Är en splittrad själ och identitetskris samma sak? Jag tror inte att man har en själ. Vad ska man med en sån till? Hur ser en smutsig själ ut? VARFÖR bryr man sig ens om att man känner sig splittrad? Vad är att vara splittrad? Kan man lämna en del av sig själv hos någon annan? Jag tror det. Jag tror det. Hur? Vet inte. Är man splittrad då? Orkar inte att jag ens tänker på det här. Jag orkar inte när folk har formulerat sina känslor exakt som de känner. Jag förstår ej hur man ens kan göra det. Varför tänker man så mycket på sina känslor? Då blir man ju så mycket mer känslosam. Vill man vara det? Jag vill inte vara det. Ska man vilja vara det? Känner mig bara jättefånig. Om man kan formulera sin exakta känsla, jag undrar om man har tänkt ut innan hur det ska gå till. Det verkar ju jättetöntigt. Eller det beror väl lite på... Men ja. Okej. God natt.
Kommentarer
Trackback
